För oss här nere i Blekinge och Nordöstra Skåne är Östersjöfestivalen i Karlshamn festivalernas festival. Den har över 40 år på nacken. Startades faktiskt det fina året 1967, då jag såg dagens ljus. Varje sommar, v 29, från onsdagen till lördagen, bubblar det i den lilla härliga hamnstaden. Krämare, artister och matförsäljare samsas om ytorna med alla typer av människor, som vill roa sig på ett eller annat sätt.
Carlshamnstravet i Asarum är bara öppet en dag per år och det är på onsdagen under festivalen. Där brukar vara jättetrevligt. I år hade jag dock inte möjlighet att åka dit, då den startade avsevärt mycket tidigare än vanligt.
En annan företeelse på onsdagen är den stora konserten på torget. Det är den enda som man tar inträde till och man brukar bjuda på någon artist/grupp ur den svenska artisteliten. Under 2000-talet har festivalen kickats igång av bl.a Tomas Ledin (2 ggr), Magnus Uggla (2 ggr), Lisa Miskovsky, Jerry Williams, Grease-ensemblen, Lena Ph, Martin Stenmark & The Ark. Årets upplaga inleddes av härliga Jill Johnson & huvudakten var just Magnus Uggla.
Jills konsert var hur bra som helst. Hon kan verkligen sjunga, den tjejen. Glad och spontan bjöd hon på en härlig kavalkad av covers och eget material. Jag njöt hela showen igenom. Det gör ju inget att hon är mysig och söt att titta på heller, så tjej jag är.
Den 54-årigen spjuvern blir aldrig gammal. Jag har sett honom på scen förr, bl.a. just här i Karlshamn. Han är lika bra varje gång. Han struntar helt i etiken och kör sitt eget race. Igår blandade han friskt bland gamla och nya låtar. Det blev aldrig trist. Det var som om jag var tonåring igen. Jag hoppade, dansade och sjöng med som aldrig förr. Karln är ju helt galen.
Något som var ännu galnare, var att grabbarna som stångade sig fram till scenkanten, var på sin höjd 17-23 år gamla. Alltså inte ens påtänkta när Herr Uggla slog igenom. De kunde varenda textrad, t.o.m. i de allra äldsta låtarna, som jag föll för i 11-12-årsåldern och som gjorde mig fast.
Summa summarum... En riktigt härlig kväll med bra musik och ett roligt, spontant möte med Fam P hemifrån, som jag inte träffat sen min fest för 2½ veckor sedan. Vi sprang på varandra i vimlet och höll ihop ända tills det blev för trångt under Ugglas konsert.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
