Efter korvätandet var det bara tvunget att bygga och leka lite till. Det var ju fortfarande ljust.
Dottern var i sitt esse och sög i sig varje minut av tiden med Kärleken. Vilken underbar bonuspappa! Hur kunde vi bli så lyckligt lottade som fann honom? Jag bara undrar...
Tills vi ses igen... KRAMEN!
2 kommentarer:
Njut av att du hittat en sån underbar man :) de växer sannerligen inte på alla träd.
Kram
Hoppas den känslan håller i sig tills ni blir 100 år.
Kram
Skicka en kommentar