Stolt mamma

Min flicka börjar bli stor. Om mindre än ett halvår är hon 15 år och börjar 9:an. Oj, vad tiden går fort! Jag är så stolt över denna kloka, fina tjej, som vilken annan mamma som helst. Det ska man vara. Det är ju precis vad livet går ut på.

Till vi ses igen... KRAMEN!

Mammas dag

Idag skulle mamma fyllt 67 år. Om hon hade fått leva, alltså. Det är lite drygt ett år och en månad sen hon rycktes bort från oss. Älskade mamma! Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och på vad som kunde blivit om inte sjukdomen kommit och fördärvat allt.

Mamma har i många år sagt att när den dagen kommer, så vill hon få sin sista vila ute till sjöss. Så blev det. I maj i fjol släppte vi hennes urna i Kalmarsund, strax utanför hennes uppväxttrakt. 

På årsdagen av hennes bortgång, den 24 januari i år, var det för mycket is i hamnarna. Så var det även på årsdagen av begravningen, 17 februari. Idag, på hennes födelsedag, kunde vi köra till Hörviks hamn och ge henne blommor. Det kändes mycket bra och fint. Älskade mamma!

Att inte ha en grav att gå till är inte något vi funderar över. Mamma ville ha det så. Nu kan vi ge henne blommor var vi än är längs kusten. Det är ju samma vatten. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Längtar

Äntligen, äntligen... Resan är bokad. Nu ska den bli av. Vår USA-resa är inte längre bara en dröm. Nu planerar vi i massor och vi vet att den kommer mot oss med stora steg. Oh, vad vi längtar!

I stora drag kommer den se ut så här... Flyg till Minneapolis. Där väntar en hyrbil. Köra runt i svenskbygderna i Minnesota. Kolla in Badlands, Mt Rushmore & Crazy Horse mm i South Dakota. Mot Yellowstone National Park i Montana/Wyoming. Kanske en runda om Rocky Mountains i Colorado. Titta till landskapet i Nebraska. Hälsa på släkt och vänner i Iowa. Efter lite drygt 3 veckor bär det av mot Minneapolis igen och flyget hem.

De tre bilderna är lånade på olika sidor på internet. Jag tar inte åt mig äran av dem, men hoppas kunna ta lika fina bilder under vår tripp "over there".

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ozzy älskar sin Husse...

... så mycket att han kan äta upp honom...

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Skyddsängel

Vår älskade mamma, maka, mormor, farmor, syster, moster, vän (listan kan göras lång) lämnade oss för lite mer ett år sen, den 24 januari 2012. Då sa kroppen ifrån. En propp gjorde slut på lidandet av den cancer som härjade i stackars mammas kropp och sinnen. Hon hann inte fylla 66 år.

När jag var liten hängde denna skyddsängel som en tavla ovanför min säng. När Dottern var liten hängde den ovanför hennes säng. Jag väljer att ha den i mina tankar och känna att nu är mamma vår skyddsängel. Vi kommer alltid vårda minnet av den tid vi fick tillsammans. Den kommer jag för alltid vara tacksam över. Jag älskar dig, mamma!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ett trist 2012

Den 13 december 2012 lämnade älskade Offa jordelivet. Offa, ja det är min morfar, det. Han blev 98,5 år. Han fick ett långt liv med blandade upplevelser. Många var roliga, lyckliga och underbara, men somliga var väldigt tråkiga. Han överlevde sin fru med över 42 år. Han överlevde 5 av sina 6 småsyskon. Han överlevde sin äldsta dotter, min mamma, som lämnade oss i början på året. 

Jag var Offas första barnbarn. Jag började prata tidigt, men morfar var för svårt att säga. Det blev Offa. Det fick han heta resten av sitt liv. Även resten av min familj och delar av släkten sa Offa om honom.

Käraste Offa lades till vila intill mormor den 4 januari 2013.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Chrilles "nya" bil

Hej, hej! Nu är jag äntligen tillbaka igen. Jag har fått några gliringar av vänner, som tröttnat på att kolla på Fordens rumpa. NU slipper ni det. Förlåt att det dröjt så länge!

Ja, det blev en "ny" bil för Kärleken. Han har aldrig haft en Volvo, så det längtade han efter. Efter idogt sökande, hittade han den. En Volvo 945 med lilla turbon. Den fanns så nära som i Sölvesborg, bara 1,5 mil bort. Oh, så bra!

Bilen har bott hos oss i lite mer än tre månader nu och Kärleken är fortfarande lika lyrisk. Tjohoo!

Tills vi ses igen... KRAMEN!