En god vän

Jag skulle gå och lägga mig. Jag satte mig ner vid kökbordet för en stund och tänkte på vår stundande resa. Det är snart bara en månad kvar. Oh, vad vi längtar!

Jag kom på att jag varit väldigt slö med bloggen och att jag måste få fart. Jag ska ju skriva resedagbok här. Då duger inte flera månaders uppehåll. Materiel finns ju hela tiden. Det är bara orken och tiden det är fel på.

Igår hade jag besök av mysiga kollegan Martina. Jag fick en så fin liten blomma av henne. Jag blev så glad. Vad är då bättre än att börja mitt skrivande med en bild på den? Tack, kära vän!

Nu ska jag försöka lova att bättra mig, så glöden finns när det bär av mot "over there". 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Morgonpromenad i Valjeskogen

Efter att ha lämnat Dottern i skolan och levererat rabarber till affären, så tog vi rundan om Valje. Vi brukar gå på slingan där. Det är både vackert och skönt. 

Jag hade kameran med, men bara med det minsta objektivet. När vi helt plötsligt fick sällskap lite längre fram på vägen, så önskar jag att jag hade teleobjektivet istället. Det fick gå ändå.

Hon, den fina geten, stod still och spanade efter oss. Vi stod också still. Hon verkade spänd och kastade med huvudet, men sprang inte sin väg.

När hon vände tillbaka, försökte vi gå lite snabbare. Vi såg fler djur. 

I gläntan stod de, bocken och geten. Den tredje syntes inte. De stod helt still och tittade rakt på oss. Så vackra! Så fridfulla!

Kärleken springer varannan dag, så idag var det en promenad tillsammans med mig som gällde. Han ville dock visa att han kan. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Det ska vara närodlat

Vi har så mycket rabarber i vår trädgård. Eller förresten... Vi HADE så mycket rabarber. Nu är det mesta skördat och finns till försäljning på Ica MAXI i Bromölla. Varför slänga, när det kan komma andra till gagn? Inom några dagar har vi lika mycket igen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Det blommar igen

Ni som följer mitt liv, vet att jag älskar min Clivior. Nu är det dags igen. En av de gula älsklingarna blommar för fullt. Jag blev så glad och överraskad, när jag idag gick in i matrummet, som mer används till förvaring för tillfället. Clivia, eller Mönjelilja, brukar blomma på senvintern, men här hos mig blir det oftare och oftare fram emot sommaren. Det gör inget alls. Nu kan jag njuta ikapp med att solen lyser upp rummet. 

Äkta makar - Gubben & gumman - Hippeastrum Striatum - Kärt barn har många namn. 

Min mamma berättade innan hon gick bort, att hennes mamma hade en sådan här blomma. Den blommade alltid kring mammas födelsedag i slutet av februari. Mamma hade länge funderat på att försöka få tag i en planta, men det är svårt. De säljs inte i affärer här. Man måste försöka få sticklingar efter gamla plantor. 

Mamma var sjuk och hade mycket tid att fundera. Jag ville så gärna göra henne glad. Jag sökte och fann. Jag ropade in en auktion på Tradera. Mamma fick sin stickling. Jag fick en jag också. Därefter ropade jag in några till, bara för att vara säker på att få ett par som skulle växa upp och bli starka och friska.

Dessa plantor är nu mellan 1,5 och 2 år gamla. Ett par av dem blommar nu. Jag var inte beredd på det, men jag är överlycklig. De stod där, bredvid den gula Clivian, och såg så stolta ut. Jag hoppas jag får se dem blomma många gånger än. De får blomma för mamma. Jag önskar att hon ser dem från sin himmel. Jag saknar dig, mamma. Du kommer alltid ha din plats i mitt hjärta.

Tills vi ses igen... KRAMEN! 

Var är våren?

Igår morse fick vi en chock. Visst hade vi hört att det skulle komma snö igen, men inte hade vi räknat med så mycket. Vi blev alldeles stumma när vi skevade upp persiennen i sovrumsfönstret. Oj oj...

Det var mulet större delen av dagen och snöflingorna var stora som femkronor. Det ville inte sluta. 

Vi blev fundersamma över hur det skulle gå att köra till Kristianstad när Dottern slutat skolan. Vi hade ju brådskande ärenden. 

Det gick bra. Bromölla hade bara fått en bråkdel av den mängd vi fått. I Kristianstad täckte det knappt marken. Vad oroade vi oss över?

Idag skiner solen och temperaturen ligger kring nollan. Snön har sjunkit ihop något, men det syns på bilderna att vi fick väldigt mycket igår. 

Kärleken brukar vara snabb ut för att skotta, men denna gången tänker han trotsa. Han har bestämt sig för att köra tillplattningsmetoden. Han viker sig inte för vädergudarna när vi längtar efter våren. Så det så!

Jag vill önska dig en skön fredag och trevlig helg. Jag är snart tillbaka.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Kärleken kockar

Min älskade sambo, Kärleken, tycker om att laga mat. Ja, inte alltid, men ganska ofta. Han är så duktig och är inte rädd för att prova nya rätter. Han, liksom jag, är uppvuxen med vanlig husmanskost och hemmalagad mat på bordet varje dag. Vi tycker "vanlig" mat är den godaste. Tyvärr hinner vi inte alltid laga det vi verkligen vill ha. 
Kärleken jobbar hela dygn iväg och är ibland väldigt trött när han kommer hem efter två-tre dygn borta. Jag är timanställd och vet egentligen bara om mina helger. Jag kan bli inringd med bara ett par timmars varsel och det händer faktiskt att de vill att jag ska komma meddetsamma. Med ett sådant liv är det svårt att planera måltider. Vi gör vårt bästa i alla fall.

En av Kärlekens favoriträtter är sjömansbiff. Han har varit sugen på det länge och igår tyckte vi att det var en bra dag för det. Jag var ganska upptagen med en massa andra saker, så vi bestämde att Kärleken skulle få laga det själv. 
Han tog sig an uppgiften med stort hjärta. Det såg jättebra ut. Jag behövde bara hjälpa till ett par gånger och då bara med passning medan han sprang ner i källaren och hämtade något. Kärleken var jätteduktig som vanligt. 

Jag kan säga att min älskling lyckades med maten. Det blev jättegott. Kärleken var nöjd.
Dottern tyckte inte riktigt om det, men åt ändå två portioner. Jag kan förstå henne. Jag var inte direkt glad för sjömansbiff när jag var i hennes ålder. Det blir ju lite annorlunda smak av ölen.

Kärleken får förnyat förtroende i köket inom kort. Idag vankas rester, så vi kan ägna oss åt andra sysslor. Det finns det många av.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Lunch

Kärleken har frivecka och jag är arbetslös idag. Jag är ju bara timanställd med egna helger. Jag får vackert vänta på att bli inringd.

Till lunch idag, fixade Kärleken sig en hamburgare med ketchup och inlagd gurka. Ja, det låter knasigt, men han gillar det. 

Jag älskar grönsaker, så när vi körde till Extra i Mjällby för att handla middagsmat, passade jag på att plocka ihop en sallad till mig. Mixad grönsallad, majs, paprika, rivna morötter, chilimarinerad pasta, ananas, två olika sorters melon, cocktailtomater, gurkstavar, yakitorimarinerad kyckling och vitlökskrutonger. Det är ganska mycket standard för mig. Till salladen har jag Erik Lallerstedts Curry-Limedressing och ett stort glas vatten. Då står jag mig länge.

Middagen puttrar på spisen. Kärleken är kock idag. Dottern ska träna i eftermiddag, så det blir mat tidigt. Jag återkommer om det.

Tills vi ses igen... KRAMEN!