Våra älsklingar

... är supergulliga och speciella. De trivs tillsammans, vilket ger oss ro i själen. Vi behöver inte få dåligt samvete om vi är borta i många timmar. De har varandra.


Man kan sitta och titta på dem i timmar. De är små tokiga varelser. Vi älskar dem!


Men varför kan de då inte älska oss tillbaka? Varför måste de sprätta spån och bajs utanför både bur och hage? Varför?

Tills vi ses igen... KRAMEN!


- Posted using BlogPress from my iPhone