torsdag 7 januari 2010

Vit födelsedag - och lite minnen...









Jag fyllde år den 16:e december. Det är en dag som gått genom åren, som en dag alla lätt glömmer. Man har ju fullt upp med julstök och klappar. När jag var barn hade mamma fullt sjå att påminna släkten om denna tillgivelse. Själv hade jag nog gärna sett att den blev bortglömd. Jag är och har aldrig varit mycket för kalas och uppståndelse kring min egen person.
För två år sen fyllde jag jämnt, men den begivenheten flyttade jag till sommaren efteråt. Det blev mycket enklare så. Jag har inte visat bilder från denna roliga fest, men jag lovar att ta tag i detta. Några knutar har gjort att det gått i stå.

För ett år sen, när födelsedagen återgick till att vara en helt vanlig dag, trodde jag.., startade den med en rejäl skakning. Hela södra Sverige fick uppleva en jordbävning som mätte nära 4,8 på Richterskalan. Jag hade precis blivit väckt med frukost på sängen och presenter av Dottern och Kärleken. Vilken start på dagen! Vi trodde det var skjutövning på Rinkaby skjutfält. Haha!
Jaså, nu passar det att uppmärksamma mig. Hm... ;)

Den senaste födelsedagen, för tre veckor sen, hade jag ställt in. Jag jobbade som en tok före min dag och hade till på köpet lyckats få hela munnen full av blåsor. Jag var inte förkyld i övrigt, men i munnen florerade viruset. Jag skulle egentligen varit ledig denna enda dag den veckan, men det sket sig. Kollegan jag vickat för under måndagen och tisdagen, var sjuk även denna dag. Jag kunde inte säga nej. Klart jag jobbar :) Sån är ju jag.

Jag blev väckt som vanligt av min underbara lilla familj. Kärleken, som egentligen jobbade, hade kommit hem för att hjälpa Dottern med uppvaktningen. Det var så mysigt. En födelsedag med arbete och sen mys med familjen. Inget kalas och ingen uppståndelse. En dag helt i min smak.

Och så kom snön!!! På min födelsedag kom snön... och rejält dessutom. Kärleken fick skotta fram min bil. Jag njöt. Snö på min dag och innan jul. Vågade jag hoppas på en vit jul? Ja, det gjorde jag. Det kom mer och mer och mer. Det höll i sig. Vi fick en vit jul.
Tills vi ses igen... KRAMEN!

Inga kommentarer: