Väntans tider

Jag väntar på att Dottern ska ringa.


Jag väntar på att Kärleken ska komma hem.


Jag väntar på att få äta middag tillsammans med familjen.


Jag väntar på att få köra till jobbet.


Jag väntar på att det ska bli söndag.


Dottern åkte till Åhus i förmiddags. Hon skulle genrepa för Lusseritten nästa lördag.
När allt var klart blev hon lämnad på Kärlekens arbetsplats för dusch och vidare skjuts till en kompis i Bromölla. Jag väntar på samtal från henne med bekräftelse att inga planer ändrats så här långt.


Kärleken jobbar ända till midnatt på måndag kväll, men han har det så väl förspänt att han kan komma hem och joura från soffan. Vi tar sällan vara på detta privilegie på vardagarna. Han har ju 5 mil enkel resa till jobbet. På helgen är det annorlunda. Då jag jobbar mycket helger och det ofta krockar med hans lediga, försöker vi spendera så mycket tid tillsammans som vi bara kan. Speciellt när Dottern är hemma.


Om Kärleken kommer hem ensam, så blir det en snabb, men mysig matstund tillsammans. Om han har båda flickorna med sig, blir det desto livligare. Underbart är det, vilket som...!


Vem längtar egentligen efter att få köra och jobba? Speciellt på en lördag? Inte jag i alla fall...
Nej, men det ska bli skönt att få kvällpasset överstökat och få komma hem till huset igen. Det innebär att... söndagen kommer närmre.


Framför mig har jag en söndag utan tider att passa. Jag behöver inte ställa klockan på morgonen. Jag behöver inte göra mina sysslor på tid eller i någon speciell ordning. Jag behöver inte bry mig om något annat än familjen. Åh, vad det ska bli skönt!


Tills vi ses igen... KRAMEN!