Nu börjar det intensivaste jullovet på år och dar lida mot sitt slut. Jag minns knappt när vi haft lika mycket att stå i under ett par korta veckor. Det har dock varit väldigt roligt och jag klagar inte en sekund. Jag tror även min lilla familj är fullt nöjd med allt som hänt.
Igår var vi bjudna till min goda väninna Heléne och hennes familj. Hon och jag är gamla klasskompisar från gymnasietiden och har hållit kontakten större delen av alla dessa år som passerat. Vi brukar ses lite då och då och våra flickor är mycket goda kompisar de också.
Heléne och Kärleken har träffats förut, men vi har inte haft möjlighet att tussa ihop karlarna förrän nu. Det gick hur bra som helst. Hennes man och min Kärlek har många gemensamma intressen, så de hade massor att prata om. Vi kom strax efter kl 14 och åkte inte hem förrän ca 23.30. Tiden gick rasande snabbt, som den oftast gör när man har roligt.
De båda flickorna såg vi inte till särskilt mycket. De försvann snabbt upp på rummet och visade sig endast när det vankade middag eller fika. Sonen i huset, som är 14 år, var mer intresserad av vuxensällskap. Vi hade honom hos oss ganska länge under kvällen, så samtalsämnena blev väldigt varierande. Mycket trevligt!
Det är härligt att se att man inte behöver vara så stor hela tiden. När jag och Heléne kom upp på över våningen hade tjejerna plockat fram alla Brio järnvägsdelar och byggt upp en hel värld med tåg, hus och bilar. De hade jättekul. De är 11 resp 9 år gamla, men det märktes inte mycket av vid detta tillfället. De hade glidit in i en härlig fantasivärld och tycktes inte generade av att mammorna kom upp och förevigade allt med kamera. Underbart!
I nästa stund visade sig karlarna inte vara så stora de heller. Efter middagen fick Kärleken sig en liten rundvisning i den del av huset som Heléne inte tidigare visat... Verkstaden. Hennes make och Kärleken försvann ut och när de kom tillaka efter ca 20 min var min vän alldeles lyrisk. Han hade varit i himlen och vänt, tycktes det. I denna verkstad fanns allt en hemmapulare kan behöva. Han blev som ett barn på julafton. Ögonen tindrade. Han vill ha likadant hemma.
Dags att fixa lite mat till min rara familj. Hemmagjord leverkorv med potatismos. MUMS!!!
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar