Längre än så kom vi aldrig.
För en tid sen började min älskade sambo kolla efter annonser. Eftersom Felix, vår första lejonkanin, är född i februari, så räknade vi med att många uppfödare skulle få kullar under senvintern.För ett par veckor sen, såg vi en annons från Skurup, där en hona fått fyra söta ungar, varav en nästan helt vit hona. Vi blev så sugna, men tyckte det var för långt att köra. Ungarna skulle kosta 400 kr/st, men det skrämde inte. Bara sträckan.
I tisdags slökollade Kärleken Blocket igen. Då fanns annonsen faktiskt kvar, men nu med bara en unge, den vita honan. De andra tre var sålda. Gissa om jag bestämde oss snabbt. Vi skulle köpa den. Att priset nu var sänkt till 200, gjorde inte ont.
Jag mailade och väntade... Igår förmiddag ringde Monica, mamma till uppföderskan Amanda. Lilly, som kaninen kallades, fanns kvar och vi var välkomna när vi ville. Som vanligt när vi har bestämt oss, så kunde vi inte vänta. Vi ville köra meddetsamma. Eftersom Amanda ville vara hemma när ungen lämnades över, fick det bli efter kl 18. Helt utmärkt, tyckte vi.
Kl 18.35 körde vi in på deras gårdsplan, strax norr om Skurup. Kl 18.40 var vi med en kanin till. Vi hade fått en Lilly. Ja, vi valde att behålla namnet. Det passar så bra. Välkommen till oss, Lilly!
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar