...vansinnigt trött på att bli tagen för given.
Jag kan inte säga 'nej' och det vet de flesta. Därför blir de så att man ber mig om hjälp med sånt man vet att jag kan och brinner för. Jag nekar inte, utan kör nästan slut på mig själv istället, för att glädja alla. Det är bara så trist när man inte ens får ett tack.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar