Ja, livet är en enda berg-och-dal-bana.
Det visste jag sedan länge, med allt jag gått igenom i mitt liv.
Den senaste tiden har varit guppigare än på länge.
När molnen såg ut att skingra sig, mulnade det på ordentligt. Sen kom solstrålarna fram, en i taget, men det varade bara ett dygn. Mulet igen!
Nu har jag skakat av mig allt det mörka och försöker se positivt på framiden. Jag är lycklig med Kärleken och vårt "nya" liv tillsammans, som "riktiga" sambos, är toppen. Sakta men säkert kommer vi i ordning i det lilla huset i den lilla fiskebyn på Listerlandet. Det finns mycket kvar att ordna, så allt får plats och blir som vi vill ha det, men det går.
Utanför husets väggar virvlar orosmolnen... Jag gör allt för att inte stirra rakt i i dem. Jag försöker se solen. Det kommer bli bättre! Jag intalar mig... DET KOMMER BLI BÄTTRE!
Igår dubbelarbetade jag, på båda mina arbetsplatser. Det måste bli så ibland. Jag tar det jag får.
Idag skulle jag vara ledig och hinna med lite hemma. Nu har de ringt från ena jobbet. Jag ska jobba ikväll. Jag tar det jag får...
Trött! Måste vila.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar