Inte en vanlig dag

Förutom min förkylning, som inte verkar vilja ge med sig, så började dagen som en helt vanlig dag. Det är lördag. Frukosten kom på bordet och vi blev mätta.

Kärleken skulle till jobbet och Dottern fick följa med. Jag skulle ju köra till stan, läs Kristianstad, så jag skulle fiska upp dem båda på vägen dit. En liten omväg, men ändå...

I stan skulle vi inhandla presenter till Kärlekens systerson, som fyllde 5 år för ett par dagar sedan, och som inbjudit till kalas ikväll. Då jag varit sjuk hela veckan, blev nu detta lite i sista minuten, men vet man vad som ska köpas, går det ju bra.

För att inte Kärleken, som är som vilken man som helst, inte skulle tröttna totalt, så hade jag lovat att ta en sväng om Biltema, alla vuxna karlars paradis. Där skulle handlas och vandlas. Båten skulle få nytt, bilen skulle få nytt, Kärleken skulle få nytt...

Ska sanningen fram, så gillar jag också Biltema. Det finns något för mig också =)

Väl framme i kassan gjorde Kärleken en skrämmande upptäckt. Korthållaren, ett litet blankt, silvrigt plåtetui, var försvunnet. Han hade det när han gick in i butiken och hade inte tagit upp det. Han blev vettskrämd. Någon måste norpat det.

Som tur var hade jag lagt beslag på Kärlekens VISA-kort igår, då min lön inte kommit än och jag var tvungen att handla. Jag hade således bankkortet i bilen. Puh!

Kärleken var ganska uppjagad när vi väl körde ifrån affären. Då hade han anmält det inträffade till Biltemas kundtjänst, vilka inte verkade ett dugg förvånade. Det hör kanske till vanligheterna att det springer ficktjuvar där. Hm...

Vi tog vägen förbi polishuset i stan för att ta reda på ett telefonnummer att ringa för att göra en stöldanmälan. Döm om vår förvåning när vi fick se att det var öppet.

Vi fick vänta en liten stund, men sen kom en mycket trevlig poliskonstapel och tog hand om oss. Kärleken blev mycket lugnare.

Efter lite mat på stan och en runda till leksaksaffären för presentinköp, skjutsade jag karln tillbaka till jobbet. Dottern och jag for hemåt.

Nu har söta Dottern åkt med svärföräldrarna på kalas och jag har lagt ner min själ i att få korten spärrade. Jag gläds fortfarande, mitt i eländet, åt att Kärlekens bankkort varit i tryggt förvar hos mig. Det hade inte kännts tryggt att vara av med det.

Ett par mysbyxor ska dras på och soffan ska intagas i ryggläge. Jag ska vila! Förkylningen är på bättringsvägen, men jag kände inte att jag ville smitta ner övriga kalasdeltagare och jag hade nog inte orkat heller. Jag ska ta en titt på Lotta Engberg istället och se vad som skett för att ge Bingolotto ett sånt uppsving. Två lotter är inhandlade - för första gången på många år... - en till mig, en till Kärleken. Hoppas....

Tills vi ses igen... KRAMEN!