Min älskade sambo, Kärleken, tycker om att laga mat. Ja, inte alltid, men ganska ofta. Han är så duktig och är inte rädd för att prova nya rätter. Han, liksom jag, är uppvuxen med vanlig husmanskost och hemmalagad mat på bordet varje dag. Vi tycker "vanlig" mat är den godaste. Tyvärr hinner vi inte alltid laga det vi verkligen vill ha.
Kärleken jobbar hela dygn iväg och är ibland väldigt trött när han kommer hem efter två-tre dygn borta. Jag är timanställd och vet egentligen bara om mina helger. Jag kan bli inringd med bara ett par timmars varsel och det händer faktiskt att de vill att jag ska komma meddetsamma. Med ett sådant liv är det svårt att planera måltider. Vi gör vårt bästa i alla fall.
En av Kärlekens favoriträtter är sjömansbiff. Han har varit sugen på det länge och igår tyckte vi att det var en bra dag för det. Jag var ganska upptagen med en massa andra saker, så vi bestämde att Kärleken skulle få laga det själv.
Han tog sig an uppgiften med stort hjärta. Det såg jättebra ut. Jag behövde bara hjälpa till ett par gånger och då bara med passning medan han sprang ner i källaren och hämtade något. Kärleken var jätteduktig som vanligt.
Dottern tyckte inte riktigt om det, men åt ändå två portioner. Jag kan förstå henne. Jag var inte direkt glad för sjömansbiff när jag var i hennes ålder. Det blir ju lite annorlunda smak av ölen.
Kärleken får förnyat förtroende i köket inom kort. Idag vankas rester, så vi kan ägna oss åt andra sysslor. Det finns det många av.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar