Dags att tömma och riva

Efter noga planerande och övervägande var det så dags att börja tömma köket, som stått pall sen 1974. Ett nytt är beställt och troligen väldigt efterlängtat. Mina svärföräldrar ska förnya sitt hem.

Under sina nästan 34 år har husets hjärta sett familjens två barn växa upp och bilda egna familjer och en hel drös dagbarn har passerat genom åren. Lite ny färg och några lister har fått fräscha upp vid några enstaka tillfällen. Nu är det dock slut. Nu går detta kök i graven. Ett nytt är på väg.

De första luckorna har plockats bort och tömningen har startat. Jag tror att både svärmor och svärfar tycker det ska bli härligt med förnyelse. Hoppas bara IKEA kan hålla sina leveranstider.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Det blir inte alltid som man tänkt sig... Det blir bättre.

Har du någon gång druckit kolsyrat te? Har du grillat hamburgare i en kakelugn? Har du ätit pizza i mörkret? Kanske, kanske inte. Jag har i alla fall gjort två av dessa tre saker. Den tredje stod min bror för...

Igår skulle egentligen min käre bror och hans familj tittat in för en stilla kvällsvisit med fika och lite gott att dricka. Strömavbrottet kom i vägen för detta.

Strax före kl 16 skulle jag laga lite middag och även baka en fruktpaj att förtära under kvällen. Jag hann bara plocka fram margarinet, så slocknade hela huset. Det blev kolmörkt.
Då vi inte visste hur länge detta skulle vara, gjorde vi oss ingen brådska med något. Brodern & co skulle ju inte komma förrän kl 19.

Efter ca en halvtimme stod det klart att det skulle förbli mörkt, så jag kontaktade lillebror för att se huruvida de hade lyse eller inte. Även dessa fem satt i mörkret och undrade över maten, som inte kunde tillagas. Vi kom strax överens om att hämta italienskt i grannsamhället, som faktiskt var lyckligt ovetande om det nattsvarta.
Jag tog helt sonika dottern och kärleken med mig och for iväg och införskaffade en hel hoper pizzor mm och for till nästa grannby. De forna blivande gästerna, blev nu värdar istället.
Det blev hur mysigt som helst att sitta i deras nedsläckta kök med massor av levande ljus och bara mumsa.
Allra först fick vi oss dock ett gott skratt. När vi klev in genom dörren, satt bror min och grillade en hamburgare i kakelugnen åt en av pojkarna, som inte tål pizza. Alla sätt är bra utom de dåliga...

Nästa glada och goda skratt fick vi efter maten. Lillebror skulle prompt ha kaffe på maten, men hade glömt tappa upp vatten direkt efter strömavbrottet. Vad göra nu? Det fanns en flaska bubbelvatten i garaget. Det fick duga.
Brorsan mätte upp vatten till tre koppar kaffe och en te i en gryta som han ställde i kakelugnen, denna välsignade tingest. Efter en stund tyckte han att det bubblade och snabbt for han ut i köket och började hälla upp. Jag fick mitt tevatten först och sen fick kaffet rinna ner i sin kanna.

Hoppsan, nu blev det mörkt igen. Jag sitter i mörkret och skriver. Vilken tur att datorn har eget batteri. Det klarar sig väl en liten stund i alla fall. Bara en liten parentes...

Nåja, tillbaka till vattnet. Då det inte var för varmt, kunde jag smaka ganska snart och jag bröt nästan ihop. Det var kolsyrat. Bubblorna min bror trodde var kokning, var bara syrebubblorna som började lämna vattnet.
Han fick hälla över det nedrunna kaffet i grytan och ställa in det i kakelugnen igen. Snopet, men urkul!

Strömavbrottet varade tyvärr bara till strax efter kl 19, men kvällen förblev mysig ändå. Vi hade hur trevligt som helst.
Utanför började det snöa, så barnen klädde på sig och gick ut i kvällsmörkret. De kom i dyblöta kl 23.30, så då fick jag ta min lilla familj och köra hem.

Nu ska jag famla mig ner i mörkret. Strömavbrottet verkar bli långvarigt även ikväll.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

När stora blir små

Nu börjar det intensivaste jullovet på år och dar lida mot sitt slut. Jag minns knappt när vi haft lika mycket att stå i under ett par korta veckor. Det har dock varit väldigt roligt och jag klagar inte en sekund. Jag tror även min lilla familj är fullt nöjd med allt som hänt.

Igår var vi bjudna till min goda väninna Heléne och hennes familj. Hon och jag är gamla klasskompisar från gymnasietiden och har hållit kontakten större delen av alla dessa år som passerat. Vi brukar ses lite då och då och våra flickor är mycket goda kompisar de också.

Heléne och Kärleken har träffats förut, men vi har inte haft möjlighet att tussa ihop karlarna förrän nu. Det gick hur bra som helst. Hennes man och min Kärlek har många gemensamma intressen, så de hade massor att prata om. Vi kom strax efter kl 14 och åkte inte hem förrän ca 23.30. Tiden gick rasande snabbt, som den oftast gör när man har roligt.

De båda flickorna såg vi inte till särskilt mycket. De försvann snabbt upp på rummet och visade sig endast när det vankade middag eller fika. Sonen i huset, som är 14 år, var mer intresserad av vuxensällskap. Vi hade honom hos oss ganska länge under kvällen, så samtalsämnena blev väldigt varierande. Mycket trevligt!

Det är härligt att se att man inte behöver vara så stor hela tiden. När jag och Heléne kom upp på över våningen hade tjejerna plockat fram alla Brio järnvägsdelar och byggt upp en hel värld med tåg, hus och bilar. De hade jättekul. De är 11 resp 9 år gamla, men det märktes inte mycket av vid detta tillfället. De hade glidit in i en härlig fantasivärld och tycktes inte generade av att mammorna kom upp och förevigade allt med kamera. Underbart!

I nästa stund visade sig karlarna inte vara så stora de heller. Efter middagen fick Kärleken sig en liten rundvisning i den del av huset som Heléne inte tidigare visat... Verkstaden. Hennes make och Kärleken försvann ut och när de kom tillaka efter ca 20 min var min vän alldeles lyrisk. Han hade varit i himlen och vänt, tycktes det. I denna verkstad fanns allt en hemmapulare kan behöva. Han blev som ett barn på julafton. Ögonen tindrade. Han vill ha likadant hemma.

Dags att fixa lite mat till min rara familj. Hemmagjord leverkorv med potatismos. MUMS!!!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Skönt att vara inomhus

Det blåser rejält ute, så jag är väldigt glad att jag inte behöver ge mig ut på vägarna idag. Det är så skönt att bara mysa hemma i huset och ta dagen som den kommer.

Väderfolket på teve hade förutspått flera minusgrader och snö, även för oss här nere vid blekingekusten, men jag har inte sett röken av detta idag. Visserligen känns det som -15 i luften, men termometern visar "bara" -0,6 och inte en enda snöflinga dansar utanför mitt fönster. Ska det vara kallt, vill jag gärna ha lite "riktig" vinter också. Mer snö till folket!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

GOTT NYTT 2008 och god fortsättning

En lugn kväll i goda vänners lag

Nu har vi nog blivit så gamla att det där med stora nyårsjippon, ligger väldigt längt i fjärran. I vilket fall som helst valde vi att fira nyår i stillsamhet med min mycket goda väninna Ingela och hennes man. Det blev hur trevligt som helst. Man kan bara inte begära mer.

Vi tog en väldig risk, Ingela och jag, för vi tussade ihop våra karlar för första gången, denna lååånga kväll. Vi hade ingen aning om hur det skulle te sig, men vi hoppades att de skulle få lika trevligt som vi. Jag hade aldrig träffat hennes Alf, och hon hade aldrig riktigt talat med min kärlek, bara nickat genom bilrutan en gång. Nu kom elddopet...

Vi var bjudna hem till dem på en myyycket god middag kl 18, och det visade sig att timmarna fram till midnatt skulle bli allt annat än långa. Inte ens min dotter, som fick vara ensamt barn denna kväll, tyckte att det var långtråkigt. VI hade så mycket att prata om och många glada skrat blev det när Ingela och jag kom på tokigheter från tonåren.

När man sitter och äter supergod mat och dricker gott (alkofritt för mig...), blir man lätt både trött och däst. När tolvslaget närmade sig, var det skönt med den obligatoriska promenaden för att se alla pengar som skjuts upp i skyn. En liten skål i bubblig champagne hör till. Karlarna hade blivit rejält runda under fötterna efter allsköns blandning av mer eller mindre starka drycker. Tur att Ingela och jag är sååååå tålmodiga då...*ler*.

Vi blev sittande hemma hos dem till 02.30 och sen hade vi 40 min bilresa hem. En väääldigt lång kväll blev det, men alldeles ypperligt trevlig och rolig. Vi kom alla överens om att det här gör vi om snart igen.

Tills sist vill jag önska alla er som läser en riktigt god fortsättning på det nya året. Jag har givit ett nyårslöfte för första gången på många herrans år, men det håller jag för mig själv. Det enda jag kan göra är att tala om vid årets slut om jag lyckades hålla det. Har du givit något löfte??

Tills vi ses igen... KRAMEN!