Trött och stressad

Så mycket som jag gråtit idag, har jag inte gjort på länge. Jag har ont i ögon och huvud. Det går inte över. Dessutom krånglar magen och jag kan inte sova… som vanligt. Jag är sönderstressad… igen.

Jag kan inte berätta vad som står på. Jag är rädd för repressalier. Jag vill inte behöva må sämre än jag redan gör. Jag sover inte om nätterna. Jag har konstant huvudvärk, dels pga stressen och dels pga sömnbrist. Magen krånglar och ger mig enorma smärtor. Rygg och ben värker. Jag äter dåligt. Hur mycket kommer kroppen att orka?

Jag är så glad att jag har min familj. Älskade Kärleken stöttar mig i alla väder och lyckan i mitt liv, Dottern, är helt underbar. Hon har ju redan stått ut i 5,5 år med en utbränd mamma. Hon var fantastisk då och är minst lika fantastisk nu. Hon förstår. Hade jag inte haft deras stöd, hade jag nog rasat samman för längesen.

Jag biter ihop och kämpar på ett tag till. Det måste jag. Jag har givit mig den på att inte förlora kampen en gång till. Jag försöker vara glad utåt, men under ytan gör det bara ont. Hur länge kan jag hålla uppe fasaden?

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Bröllopsfotografen

För två och en halv veckor sedan fick jag den stora äran att föreviga detta vackra pars stora dag i livet. Jag älskar att fotografera och hoppas jag gjorde dem rättvisa. Bröllopet stod i Asarums kyrka, där jag även fotograferade ett annat bröllop i maj i år. Jag har redan blivit ombedd att fotografera både bröllop, familjer, bäbisar och studentbaler nästa år. Det ska bli trevligt.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Uppståndelse på Lister

Igår morse körde Kärleken Dottern till skolan precis som vanligt. Jag kröp ner under täcket och läste tidningar i datorn. Det var sovmorgon. Plötsligt ringde Kärleken och frågade om jag ville följa med till Torsö. Ett handelsfartyg hade gått på grund väldigt nära land. Jag nappade direkt och han svängde hemkom för att hämta mig.

Vi trodde det skulle vara mer folk på plats, men det var bara vi. Den stora uppståndelsen blommade upp senare på dagen. Då hade jag redan hunnit skicka in bilder till Kvällsposten/Expressen, som nappade på studs. De ringde upp och ville ha information, som Kärleken fick bistå med. På så vis hamnade båda han och jag i artikeln, fastän vi bara skulle titta lite på båten. Så kan det gå.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Älsklingarna

Ester är den lilla damen, som helst håller sig på avstånd. Ozzy är lillkillen, som vill vara där det händer och som är väldigt närgången. De busar med varandra flera gånger om dagen, men kan också sova bort många timmar av dygnet. Ibland hittar vi dem sovande tillsammans, trots att Ester inte gärna är så nära. Ozzy smyger oftast fram och lägger sig hos henne när hon redan sover. Att de klarar att ligga bredvid varandra på fåtöljens ryggstöd är för mig en gåta.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Köttbullar till pappa

Pappa har allt sedan mamma blev sjuk, fått ta över hushållets sysslor helt och hållet. När mamma sen dog, för snart två år sedan, fanns det ingen återvändo. Han var då redan van och fullt kapabel. Eftersom han lever och frodas, verkar han laga mat som han trivs med.

När jag lagar middagar som blir godast om man gör dem i större kvantiteter. som kålpudding, grytor och stekar, så brukar jag lägga undan en portion till honom. Detsamma gäller när jag lagar lite krångligare rätter, som pappa kanske aldrig givit sig på innan. Det känns bra att kunna dela med sig.

Idag har jag stekt 1 kg köttbullar åt honom, då färsen var billig i den lokala matbutiken härförleden. Pappa brukar fixa sina egna i vanliga fall, men lika väl som att köra färsen till honom, så kunde jag lika väl laga till den. Nu kan han styckfrysa dem och ta fram så många han vill ha vid olika tillfällen. Det är ju snart jul, så det kanske kan passa bra att ha en påse liggande i frysen till det lilla julbordet.

Jag köpte tre kilo färs år pappa. Först lagade jag Chili con Carne och Amerikansk gulash, som jag levererade direkt. I nästa vecka ska det sista kilot bli pannbiffar.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Lagra inför vintern

Höstkylan har kommit. Snart är vintermånaderna här. Det är hög tid att se över vinterförrådet. 

Idag har vi (redan) varit på Biltema och köpt slangar, tändstift och annat som behövs till Volvon. Kärleken bytte olja i helgen och snart har han sett över hela bilen. Den kommer klara vintern galant (hoppas vi). 

Vi har även hämtat en pall pellets på Eko i Fjälkinge. Det behövs. Nästan tomt i källaren. Vi vill inte frysa i vinter. Vid nästa löning hämtar vi en till. Vår plan är att ha minst fyra pallar på lager innan den riktiga kylan slår till. 

När Dottern slutar skolan idag, bär det av mot vinterplagginköp. Både hon och jag är i stort behov. Vi vill inte frysa i vinter. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

American Goulash

American Goulash (fast i USA säger man oftast inte "american") är en riktig favorit för mig. Enkelt och gott. Makaroner, lök, köttfärs, Campbells tomatsoppa, tomater, salt och peppar. 

Min USA-mamma gjorde denna snabba och smaskiga rätt när jag bodde hos henne och Bob i mitten av 80-talet. Jag älskade den då och gör det fortfarande. 

Idag har jag kokat ihop en stor laddning, som vi kan äta ikväll. Dottern ska ju gå mannekäng kl 18, så det kan vara gott med något varmt och lent i magen när alla fjärilar flugit sin kos. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Min Dotter - mannekäng

Bromölla kommun har begåvats med flertalet rikskändisar. Snart har vi en till. 

19-åriga Felicia Ferm går sista året på gymnasiet, men är redan en duktig kläddesigner. På söndag visar hon, återigen, upp sina alster på Humlescenen i Bromölla. Min Dotter har fått äran att vara en av mannekängerna. Vilken lycka!

Felicia är så duktig. Jag har fått tjuvkika på några av hennes produktioner. Så fina. Och Show stoppern ska vi inte tala om. Den är underbar. 

Mer än så tänker jag inte avslöja. Kom till Bromölla på söndag. Felicia är värd det. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En energiboost

Att få tid över för att umgås med goda vänner, är ganska sällsynt. Idag tog jag mig dock tid. Jag körde till Bromölla för att träffa en väninna och fick en extra på köpet. Så trevligt och så välbehövligt. 

Att köra till jobbet för ett kvällspass känns nu mindre trist. Dottern har prao fram till kl 18 och Kärleken ska promenera till verkstaden och hämta min bil. Efter två veckors pusslande med en bil, är vi, fr.o.m. ikväll med två bilar igen. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Samling vid pumpen

Förmiddag. Dottern är lämnad vid sin praoplats i Schack Matt Kids-butiken i Sölvesborg. Klockan är 10. På torget är det samling som vanligt. Herrarna diskuterar allt mellan himmel och jord. Min gissning faller på fotboll, vädret och lite politik. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Nyttig lunch

Ruccola, vattenmelon, majs, gurka, babyspenat, chilimarinerad pasta, grillad kyckling, paprika, babyplommontomater, machésallad, vitlökskrutonger och currylimedressing. Det är dagens sallad, det. Jag blir mätt och belåten. Jag älskar sallad. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Min Kärlek

Han är glömsk, men han är min. 

Han snarkar, men han är min. 

Han har svårt att beräkna tid, så det blir lätt fel, men han är min. 

Han hör bara det han vill, men han är min. 

Min Kärlek!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Husets kungligheter gör som de vill

Ester & Ozzy, våra två älskade Birmakatter, tar sig friheter ibland. Mestadels är det Ozzy, som ignorerar den fostran han får och testar oss till yttersta gränsen. Han är en liten Emil. 

Sen vi kom hem från resan och katterna bott på Sudda-Suddas katthotell i Bromölla, har Ester ändrat personlighet väldigt mycket. Vi var rädda att hon skulle vara sur och avståndstagande länge, men det blev precis tvärtom. Hon är kelen och ligger gärna och sover i våra sängar. Hon kommer när man kallar och vill vara med. En helomvändning. 

Allt är ju kanske inte helt positivt, för hon gör även saker som inte får och aldrig gjort tidigare. 

Igår kväll, vid läggdags, fann jag henne på köksbänken, där ingen av katterna får vara någon gång. Hon tyckte det var skönt där, efter de varma grytorna, som stått där tidigare. 

Ozzy, den lille prinsen, är som vanligt. Sällskaplig och nyfiken. Han springer framför fötterna på en, så man nästan snubblar. 

Att lillkillen inte har några hämningar, visar sig ofta, som när han fläkte upp sig på golvet nedanför köksbordet medan vi åt frukost. Det är ju positivt att han är trygg hos oss och njuter av livet, men kanske inte lika trevligt att se under en måltid. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Mat för en Kung

Först jobb, 8-14, och sen hem till köket. Jag hade lovat familjen kålpudding. Det var så längesen och både färs och vitkål är billigt i den lokala matbutiken, Extra i Mjällby. Det fanns ingen undanflykt. 

Jag tillagar på gammalt klassiskt vis, med risgrynsgröt i. Det blir så saftigt och gott. Kärleken assisterar med att hacka kålen, mortla kryddpeppar, gegga ihop färssmeten, skala potatis och skaka redning. Han är bra att ha, min Kärlek. 

Det blev så gott, så gott och jag är nu så mätt, så mätt. Det kommer bli en lugn kväll utan större utsvävningar. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En välbehövlig dusch

Kärleken vårdar sin gamla Volvo som den finaste ägodelen. Nästan bättre än han vårdar sin motorcykel. Nästan bättre än han vårdar mig och Dottern. Men inte bättre än katterna och kaninerna. 

Volvon är gammal på pappret, men inte för Kärleken. Det är hans första Volvo. Ford Mondeon fick ge vika för ett år sen och det har inte ångrats för fem öre. 

Om en liten stund är Doris skinande ren och vi kan åka (någorlunda) ståndsmässigt igen. I alla fall om vi vrider klockan 16 år bakåt i tiden. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Fotbollsdag

Idag spelar Mjällby igen, efter VM-kvaluppehållet. Då är det fotbollsdag hos oss. Fotbollsdag betyder pizza från Baldakinen i Bromölla. 

Jag jobbade 7.30-16 och sen hämtades de förbeställda godsakerna. 

En Santorini (ubåt med gyroskött och tzatziki) till mig. 

Kärleken är fantasilös. Han har bara två sorter på sin lista. Idag valde han Quattro Stagioni. 

Dottern gillar Vesuvio med vitlökssås, så den fick det bli. 

Nu är vi mätta och glada. Matchen är i full gång. Heja MAIF!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Fyrkantiga ögon

Sen den 1:a juni har vi inte haft tillgång till några roliga tv-kanaler. Vi hade gjort oss av med det sämsta tänkbara, Viasat, och ville inte skriva kontrakt med nytt bolag förrän efter semestern. 

Nu är vi hemma igen och allt är i sin ordning, så vi har skaffat nytt att titta på. Hösten och vintern är räddad. Serier, filmer, naturprogram och framför allt FOTBOLL. Jajamen, vi har allt vi kunnat önska. Canal Digital med kompisen C'More bor hos oss nu.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Tillbaka på jobbet

Så där ja, ordningen är återställd. Jag är på jobbet igen. 

Idag har jag hunnit avverka en kurs på två timmar, ett avbytarpass på en timme och om ca en kvart börjar kvällsskiftet. Jag kom kl 10 och får köra hem ca 22.15. Full fart framåt!

Det är väldigt lugnt i fikarummet, så jag passar på att samla krafter. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En dag i umgängets tecken

Efter en snabb frukost tillsammans med Dottern, bar det av mot Bromölla. Kärleken körde skolskjutsen och jag tog rundan via macken med min kärra. Vi var bortbjudna på förmiddagsfika, men eftersom Kärleken även var i tjänst, var det två bilar som gällde. 

Vi fick en lång, trevlig stund hos mina f.d. grannar Gunilla & Ingvar. Ända sen jag flyttade, först till en annan lägenhet och sen vidare till Nogersund, så har vi sagt att vi måste ses. Äntligen blev det av och trevligt var det. Vi har så mycket att prata om, både politiskt och privat. Gunilla bjöd på vansinnigt goda bullar, så bara dem får mig att vilja boka in fler fikastunder. 

Kärleken körde vidare till jobbet och jag for, efter ytterligare någon timme, ner till samhället för att hämta ett armband och växla några ord med min kära vän Camilla. Tack söta Julia, för det perfekta armbandet! Mamma, i himlen, du finns alltid i mitt hjärta. Jag älskar dig!

Det var inte lönt att köra hem innan Dottern skulle hämtas. Jag hälsade på mina kollegor på jobbet. Jag vill inte störa dem i arbetet, men ett par ord kan man alltid växla. Det finns ju lite information att skaffa när man varit bort i en månad. 

Jag trodde att kvällen skulle bli som de flesta andra, men jag trodde fel. I ett ögonblick hade jag bokat in en fika på Djupekås också. Vår gode vän Thomas är bara hemma i några dagar, så det gällde att passa på. Det är alltid lika kul att umgås med honom och hans härliga fru Ulrica. Thomas har arbetat i Iowa, så där finns det mycket att prata om. Speciellt nu när Kärleken också varit där. Vi fick skratta väldigt mycket. Det blir till att planera in en god middag tills Thomas kommer hem från Indien igen i höst. Då får vi fortsätta skratta. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Måndag morgon och ordningen är återställd

Så var då allt som vanligt igen. Dottern är tillbaka i skolan. Nian. Sista året i grundskolan. Hon är stor nu, min lilla flicka. Jag hoppas få ta ett foto på henne i eftermiddag, för det blev inte av nu på morgonen. Jag är inte direkt alert. Huvudet är inte helt återhämtat från jetlag och migränattack igår. Jag har visserligen sovit någorlunda i natt, men jag är inte utsövd. Det krävs nog en dag till. Så här har det aldrig varit för mig någon gång innan. Jag som rest så många gånger till och från USA. Jag börjar nog bli gammal.

Idag väntar många måsten. Telefonsamtal som ska avverkas. Viktiga inköp till hushållet, som måste göras, både mat och prylar. Veckoplaneringen ska fixas. Kärleken börjar jobba imorgon och Dottern kommer säkert hem med ett ton läxor, så det måste finnas mat och annat hemma.

Till sist... USCH, vilket väder! Det var helt ok i fredags när vi kom. Då var det ca 20° och lagom av allt. Vi klev av planet i bara t-shirt och behövde inte plocka fram tröjor. Vi klarade oss ända hem. I lördags frös vi inte heller. Men igår... Då blev det kallt som fanken. Bara 15° och snålblåst. Det lättade inte alls under hela dagen. Idag är det ännu värre. Det är kallt, det regnar och det blåser. Usch!

Jag drar täcket över huvudet en liten stund till, innan jag MÅSTE...

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Som ett brev på posten

Jag kan inte sova. Jag var vaken hela natten ända fram till kl halv sju imorse. Det gick bara inte att koppla av och somna. Jag försökte med allt. Det enda jag inte gjorde var att ta insomningstabletten. Jag hoppades att jag inte skulle behöva. Om jag tar den "för sent" och sover endast 4-5 timmar, så är jag mossig och illamående i ett helt dygn efteråt. Det är inte kul. Jag hoppar då hellre över.

Jag somnade på morgonkvisten och sov ända till kl 11. Jag som skulle stigit upp kl 9 för att se till att Dottern också kom upp. Hon ska ju börja skolan imorgon och måste ha dygnen rättvända. Nu sova hela familjen väldigt sent. De andra båda t.o.m. längre än jag. Jag hann både fixa med blommor, tvätt och sen duscha innan jag fick upp dem.

Kärleken och jag for till Mjällby för att handla middagsmat. Det får bli dagshandlingar tills vi är tillbaka i vardagen på riktigt. Då kan jag planera igen. Idag blir det potatis, köttbullar och gräddsås till middag. Vi längtar så efter kokt potatis. Men först ska vi gå på fotboll. Mjällby tar emot Häcken hemma på Strandvallen.

Tyvärr har jag också en tung huvudvärk. Säkert som amen i kyrkan, kom den när jag nu inte kan sova som jag behöver. Jag har tagit piller, men det verkar inte hjälpa. Nu fattas det bara att den utvecklas till en jävlig migrän. Det är inte kul alls. Jag har inte tid med det. Det får bli sängläge tills det är dags att gå till matchen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Trötta

Vi har varit hemma i lite mer än ett och ett halvt dygn. Vi har packat upp våra väskor. Vi har hämtat hem kaninerna från deras semester hos min brorsdotter. Vi har tvättat tre maskiner tvätt. Vi har ätit svenskt potatismos och svensk (Bromöllas) grillkorv. Vi har inte hittat in i rätt dygnsrytm än.

Vi klev innanför dörrarna vi 17.30-tiden igår och inom en timme hade vi nog slocknat alla tre, även om vi försökte vara vakna lite längre. Kärleken fyllde först kattlådan och satte fram vatten och mat till Ester och Ozzy, medan jag och Dottern öppnade ett par väskor för att se om allt var kvar och helt. Vi vet ju att väskorna öppnas, om än slumpmässigt, och kontrolleras. Vi hade ju en del flytande produkter och det vore ju inte kul om det var sönder. Den lilla kollen sa oss att det nog gått bra med transporten.

Jag vaknade ett par gånger under kvällen, för att sen vakna på riktigt strax efter kl 1 på natten. Då var Kärleken redan uppe och hade ätit ett par mackor framför teven. Det är risken med att somna för tidigt. Planen var ju från början att försöka vara vakna till kl 21. Kärleken somnade om och sov gott resten av natten, medan jag var klarvaken till kl 7.45.

Dottern, som också somnat tidigt, kom ner till mig vid sextiden på morgonen och då hade hon varit vaken först vid 23-tiden och sen från ca kl 5. Oj, vad fel allting blev! Vi gick upp och åt frukost och försökte titta på lite teve.

Jag kunde ju, som du säkert förstår, inte vara vaken hela dagen från kl 1 på natten. Jag blev tvungen att ta en tupplur på förmiddagen och en på eftermiddagen. Båda varade max 1,5 timmar. Jag hoppades att jag skulle klara denna natt ändå. Tji fick jag!

Här ligger jag nu och är klarvaken igen. Jag måste vända tillbaka dygnet. Jag har aktiverat mig. Jag har ätit som jag ska. Jag är inte stressad över något. Varför sover jag då inte?

Nu ska jag i alla fall släcka och försöka koppla av igen. Imorgon ska vi fortsätta fixa till efter resan. En maskin är kvar att tvätta. Blommorna, som stått lättillgängliga i köket för min svägerska att ta hand om, ska flyttas ut på sina platser (hälften är klart). Andra hushållssysslor ska hanteras. Nu återgår vi till vardagen, även om det är söndag. Sen är det ju fotboll också. God natt!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

29:e aug - Älskade katter och 'hej huset'

Katterna kände igen oss och kom fram och hälsade genom nätet till utegården. De såg pigga och friska ut. Ingmarie kom snabbt ut och vi fick komma in och kela med våra älsklingar. Så härligt!

Vi pratade en liten stund om hur det gått för dem. Vi gjorde rätt för oss och begav oss sen hemåt med ett snabbt stopp för att köpa lite mjölk och bröd mm. Snart var vi hemma igen. Skönt

Tills vi ses igen... KRAMEN!

29:e aug - Ännu mer förseningar

Vi hann med tåget kl 14.06, som vi hoppats på. Det var ett helt företag att få ombord alla väskor, men det gick. Vi fick sitta i en korridor, men det funkade. Tåget var i alla fall i tid.

När vi kom till Malmö C, började problemen. Tåget hade inte längre någon lokförare och den som skulle ta över, satt på ett annat tåg och hade minst 10 min kvar att åka. Men herre... Vi fick vänta och inte blev det några 10 minuter. Det tog nära 20 min innan vi kom iväg därifrån.

Efter en stunds åkande behövde jag uppsöka en toalett. Det var inte det lättaste. Den första var trasig. Nästa var också trasig. Nästa kom jag inte åt, för dörren som delar av kupéerna var låst och dörren var inte genomskinlig. Jag knackade, men ingen öppnade. Jag gick irriterad tillbaka till familjen.

Vi hade kollat tidtabellen och det stod att tåget går ända till Karlskrona, så vi visste att vi skulle kunna ta oss till Bromölla. Dock upptäckte vi snart att det stod slutstation Kristianstad C i displayen i vår vagn. Vad falls!?! Det fanns inget ute på tåget som indikerade att vi gick in i fel vagn.

När konduktören kom, frågade vi om både toaletter och resan. Hon kom då på att de kanske måste ge passagerna besked om detta, då de inte var tydliga. Hon meddelade oss och gick sen direkt för att ropa ut i högtalarna. Det fanns fler toaletter, sa hon, men det stämde inte. Den toalett som fanns inne i 1:a klass gick ju inte att komma åt. Den andra var så äcklig att man nästan kräktes. Usch!

Vi fick kånka allt vårt bagage till den sista delen av tåget. De två sista vagnarna skulle vidare till Kristianstad. Vilket jobb! Jag gick på toa, men njöt inte speciellt av det. Tåget blev ännu mer försenat pga två olika tillfällen då vi fick stå och vänta på mötande tåg i flera minuter. Jäkla lokförare, som inte kunde komma till jobbet i tid. Det måste ju jag göra.

Vi hamnade till slut i Bromölla (40 min försenade), där lillebror hade parkerat Kärlekens bil åt oss. Den är rymlig nog att ta allt bagage och katterna, som vi skulle hämta direkt efter att vi kommit fram. Äntligen!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

29:e aug - Tunga väskor och förseningar

Vi var lite rädda att väskorna skulle vara för tunga. När vi åkte sta, så hade vi bara tre väskor med, men fick ha sex stycken. Icelandair tillåter två väskor à 23 kg per vuxen. Nu hade vi sex proppfulla väskor, som visserligen höll måtten, men vi var rädda att de inte skulle klara vikten.

Efter att vi lämnat bilen, letade vi upp en vagn. På MSP tar man $5 för att få låna en bagagevagn. Ocker tycker jag. På Kastrup är de gratis. Vi hade behövt två vagnar, men tog bara en till de väskor som inte har hjul.

Att checka in gick bra. Ett par av väskorna vägde faktiskt för mycket, men eftersom vi klarade totalvikten, så kostade det ingen extra. Vi fick våra Boardingpass och gick bort och lämnade väskorna vid bandet.

Det blev en stunds väntan innan det var dags för avgång. Då blev det ytterligare en försening, som de hoppades flyga in. Vi brydde oss inte nämnvärt, eftersom vi skulle vänta på Island och den flygplatsen är inte särskilt stor. Vi skulle hinna i alla fall.

Flighten till Reykjavik gick bra. Våra tv-skärmar funkade, men värdinnorna kom igång sent med att fixa dricka till passagerarna. Det tog över 1,5 timmar innan vi fick något till livs. Vilken tur då att de delade ut vatten vid påstigningen. Det var väldigt varmt, även inne i planet, så dricka är nödvändigt.

På Island fick vi, eftersom vi blev ca 20 min försenade, bara en timmes väntan. Efter toalettbesök och lite laddning av telefon, så hade den timmen snart gått. Dock var även detta plan försenat, så vi började fundera på om vi verkligen skulle hinna med tåget kl 14.06 från Kastrup.

Vi kom iväg nära en halvtimme för sent och det kändes inte som om de försökte flyga in tiden. Man kan ju följa hela flighten på sin tv-skärm. Där står allt som höjd, hastighet, utetemperatur, när vi ska anlända, vad klockan är nu och man kan se en karta. Ganska trevligt, faktiskt.

Vi landade på Kastrup ca 20 min efter utsatt tid och det tog sen rätt lång tid att få väskorna, men när de väl kom, så kom alla på en gång. Dottern stod bäst till och hann och ta dem alla innan jag och Kärleken hann fram.

Det var ingen passkontroll och det fanns ingen vid tullen heller. Det var bara att gå rakt igenom. Konstigt, men så är det ju numera i EU. Vi tyckte det var ganska läskigt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

29:e aug - Lämna hyrbilen

Vi var nöjda. Vi hade gjort det vi ville under resan. Allt och lite till. Vi var svettiga, då det var 35° i skuggan och väldigt hög luftfuktighet. Nu var det dags att dra sig mot flygplatsen för att lämna hyrbilen och checka in.

Vi hade bara några minuters bilväg till MSP och när vi kommer fram, kommer vi på att vi måste ju tanka upp bilen. Den var ju fulltankad när vi fick den. Det vara bara att vända igen.

En bensinmack? Var fanns alla bensinmackar när vi nu behövde en omgående? Halva stan var full av vägarbete, så det var inte bara att köra in i närmsta kvarter och kolla. Nej då! Vi fick köra halvvägs in mot stan, ta av vid första tillgängliga avfart, där man inte satt upp spärrar, och börja leta. Inte en jäkla bensinmack!

Vi körde och körde och till slut var vi över på andra sidan Mississippi River och inne i St Paul. Inte en bensinmack. Vi som sett mackar precis överallt under resan. Ja, t.o.m. ute på vischan, där Kärleken var livrädd för att vi skulle bli stående utan bensin. Men hittade vi någon i miljonstaden Minneapolis/St.Paul? Nej då!

Jo, till slut såg vi en. Vi körde in och skulle precis parkera bredvid en ledig pump. Då kommer en man fram och säger att macken är stängd. Pumparna funkar inte p.g.a. strömavbrott. Vi skulle köra några kvarter till. Men herre...

Vi körde ut på stora vägen igen och började titta. Ingen mack. Ingen mack. Ingen mack. Jo, där! Äntligen! En mack där det stod bilar och alla lampor lös. Vi körde in och ställde oss i kö till en pump.

På denna mack fanns 8 pumpar, varav två var Diesel. Alla var upptagna. Vi stod där vi trodde att vi snart skulle komma till. Killen framför oss verkade vara klar med sin tankning. Kärleken gjorde sig beredd att flytta fram bilen.

Vad gör killen då? Jo, han hämtar vindrutesvabben och börjar tvätta vindrutan. Vi tittar oss omkring och funderar på att byta plats, men ingen annan verkar bli klar före. Vi står kvar. Killen svabbar och svabbar. Rakar bort vattnet noga. Nu är han väl klar?!

NEEEEJ!!! Han hämtar papper och börjar torka rutan och polera listerna kring den. Men herre... Jag trodde Kärleken skulle spricka. Vilken jäkla tur att vi var ute i god tid!

Vi fick till slut tankat och letade oss sen tillbaka till flygplatsen och kunde lämna bilen utan anmärkning.  Tack för det!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

29:e aug - Hajar bland shoppinghajar

Vi skulle inte shoppa mer innan hemfärd. Allt var ju packat. Det enda vi kunde tänka oss, var en kjol till Dottern. Hon hade ännu inte hittat den rätta. En kjol skulle inte ta mer plats än att hon skulle kunna ha den i sitt handbagage. Tyvärr hittade vi ingen.

På Mall of America finns massor att göra förutom att shoppa. Vi hade ingen lust att kolla på Lego eller åka karuseller, så vi letade upp akvariet istället. Vi trodde det skulle vara något litet, där man får se ett smakprov på några arter och sen vilja gå på det "riktiga" någon annanstans. 

Där bedrog vi oss. I källaren fanns ett rejält stort akvarium med massor att titta på. Det var vält värt besöket.

Det var häftigt att gå i tunneln där de större fiskarna simmade bredvid och ovanför ens huvud. Det var ganska stora djur de hade där. Trevligt!

Detta blev det sista vi gjorde innan avfärd mot flygplatsen. Resan led mot sitt slut.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

29:e aug - Tillbaka där vi började

Så var vi då tillbaka där det började. På Mall of America. Det ligger nästan vägg i vägg med IKEA. Vi skulle inte shoppa mer. Allt var ju packat. Vi skulle inte äta. Det gjorde vi på IKEA. Vi skulle bara gå runt och titta och fördriva lite tid innan det var dags att lämna hyrbilen och checka in på flyget. Det finns en hel del att göra på MOA utan att behöva shoppa.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

29:e aug - Hemlängtan?

Kärleken ville till IKEA. Jag tror han var mer hemsjuk än han ville visa. Vi hade ju ändå inte möjlighet att köra mer, så vi kunde lika väl ta en runda dit. 

Den svenska flaggan ger mig väldigt patriotiska känslor. Det känns bra, när jag nu var i världens mest patriotiska land. Här är man stolt över sitt land, sin flagga och sina traditioner. 

En Ektorpsoffa. Kärleken känner sig som hemma. Det var bara tyget som felade.

Mindre än 14 kr? Ja, då kan man ju slå till. Middag på IKEA är inte helt fel, så här på hemresedagen.

Kärleken kastade sig över köttbullarna med potatismos och sås, medan Dottern gillade den billiga kycklingen. Jag höll mig till Kyckling jag också, fast i en annan variant.

IKEA ser likadant ut här som hemma. Priserna är nästan desamma. De har bara like lägre skatt än vi har.

Tills vi ses igen..

För Dottern

Vi gav oss av rakt in i middagsrusningen i en av de finade stadsdelarna, Edina. Målet var Galleria Edina och en speciell butik. Vi hittade faktiskt ganska lätt, trots köer och mycket vägarbete.

Gallerian var ganska diskret, men man kunde läsa på fasaden vilka butiker som finns där. Jag ville gärna titta in i Bang & Olufsen-butiken, men brydde mig inte om det. Det var Dottern som skulle få sitt lystmäte stillat.

Dottern älskar Louis Vuitton och längtar efter att kunna köpa någon av deras produkter. Vi gick in och vågade inte röra något.

Den manlige försäljaren kom fram till oss och frågade om han kunde hjälpa till med något. Jag sa att LV är helt utanför våra prisklasser, men att eftersom vi har så långt till närmsta butik och Dottern är så förtjust, så ville vi besöka denna.

Säljaren var supertrevlig och tyckte att vi gjorde helt rätt. Han ville att Dottern skulle få känna på ett par artiklar och fotografera sig med dem. Vilken gest!

Dottern var överlycklig över att få denna möjlighet. Säljaren pratade gärna och Dottern ställde glatt frågor. De två väskorna hon fick känna på, kostar ca 5000:- resp ca 3300:- Det är bara att börja spara.

I gallerian fanns idel exklusiva butiker och dessutom Polarn & Pyret. För oss är det ganska konstigt, eftersom den finns hemma i Kristianstad, men här är den kanske exklusiv.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Klara för hemfärd

Kommer du ihåg hur mycket bagage vi hade inför resan till USA? Det är lite mer nu.

Vi fick en skön sovmorgon på La Quinta Inn & Suites och brydde oss inte om frukosten, eftersom den var slut kl 9. Vi värderade sömnen mer, då vi har en lång dag och resa framför oss.

Efter att jag packat om lite av vårt bagage för att få plats med det sista, så var det dags att checka ut och bege oss ut på ett sista äventyr.

Tills vi ses igen... KRAMEN!