Trött och stressad

Så mycket som jag gråtit idag, har jag inte gjort på länge. Jag har ont i ögon och huvud. Det går inte över. Dessutom krånglar magen och jag kan inte sova… som vanligt. Jag är sönderstressad… igen.

Jag kan inte berätta vad som står på. Jag är rädd för repressalier. Jag vill inte behöva må sämre än jag redan gör. Jag sover inte om nätterna. Jag har konstant huvudvärk, dels pga stressen och dels pga sömnbrist. Magen krånglar och ger mig enorma smärtor. Rygg och ben värker. Jag äter dåligt. Hur mycket kommer kroppen att orka?

Jag är så glad att jag har min familj. Älskade Kärleken stöttar mig i alla väder och lyckan i mitt liv, Dottern, är helt underbar. Hon har ju redan stått ut i 5,5 år med en utbränd mamma. Hon var fantastisk då och är minst lika fantastisk nu. Hon förstår. Hade jag inte haft deras stöd, hade jag nog rasat samman för längesen.

Jag biter ihop och kämpar på ett tag till. Det måste jag. Jag har givit mig den på att inte förlora kampen en gång till. Jag försöker vara glad utåt, men under ytan gör det bara ont. Hur länge kan jag hålla uppe fasaden?

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Bröllopsfotografen

För två och en halv veckor sedan fick jag den stora äran att föreviga detta vackra pars stora dag i livet. Jag älskar att fotografera och hoppas jag gjorde dem rättvisa. Bröllopet stod i Asarums kyrka, där jag även fotograferade ett annat bröllop i maj i år. Jag har redan blivit ombedd att fotografera både bröllop, familjer, bäbisar och studentbaler nästa år. Det ska bli trevligt.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Uppståndelse på Lister

Igår morse körde Kärleken Dottern till skolan precis som vanligt. Jag kröp ner under täcket och läste tidningar i datorn. Det var sovmorgon. Plötsligt ringde Kärleken och frågade om jag ville följa med till Torsö. Ett handelsfartyg hade gått på grund väldigt nära land. Jag nappade direkt och han svängde hemkom för att hämta mig.

Vi trodde det skulle vara mer folk på plats, men det var bara vi. Den stora uppståndelsen blommade upp senare på dagen. Då hade jag redan hunnit skicka in bilder till Kvällsposten/Expressen, som nappade på studs. De ringde upp och ville ha information, som Kärleken fick bistå med. På så vis hamnade båda han och jag i artikeln, fastän vi bara skulle titta lite på båten. Så kan det gå.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Älsklingarna

Ester är den lilla damen, som helst håller sig på avstånd. Ozzy är lillkillen, som vill vara där det händer och som är väldigt närgången. De busar med varandra flera gånger om dagen, men kan också sova bort många timmar av dygnet. Ibland hittar vi dem sovande tillsammans, trots att Ester inte gärna är så nära. Ozzy smyger oftast fram och lägger sig hos henne när hon redan sover. Att de klarar att ligga bredvid varandra på fåtöljens ryggstöd är för mig en gåta.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Köttbullar till pappa

Pappa har allt sedan mamma blev sjuk, fått ta över hushållets sysslor helt och hållet. När mamma sen dog, för snart två år sedan, fanns det ingen återvändo. Han var då redan van och fullt kapabel. Eftersom han lever och frodas, verkar han laga mat som han trivs med.

När jag lagar middagar som blir godast om man gör dem i större kvantiteter. som kålpudding, grytor och stekar, så brukar jag lägga undan en portion till honom. Detsamma gäller när jag lagar lite krångligare rätter, som pappa kanske aldrig givit sig på innan. Det känns bra att kunna dela med sig.

Idag har jag stekt 1 kg köttbullar åt honom, då färsen var billig i den lokala matbutiken härförleden. Pappa brukar fixa sina egna i vanliga fall, men lika väl som att köra färsen till honom, så kunde jag lika väl laga till den. Nu kan han styckfrysa dem och ta fram så många han vill ha vid olika tillfällen. Det är ju snart jul, så det kanske kan passa bra att ha en påse liggande i frysen till det lilla julbordet.

Jag köpte tre kilo färs år pappa. Först lagade jag Chili con Carne och Amerikansk gulash, som jag levererade direkt. I nästa vecka ska det sista kilot bli pannbiffar.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Lagra inför vintern

Höstkylan har kommit. Snart är vintermånaderna här. Det är hög tid att se över vinterförrådet. 

Idag har vi (redan) varit på Biltema och köpt slangar, tändstift och annat som behövs till Volvon. Kärleken bytte olja i helgen och snart har han sett över hela bilen. Den kommer klara vintern galant (hoppas vi). 

Vi har även hämtat en pall pellets på Eko i Fjälkinge. Det behövs. Nästan tomt i källaren. Vi vill inte frysa i vinter. Vid nästa löning hämtar vi en till. Vår plan är att ha minst fyra pallar på lager innan den riktiga kylan slår till. 

När Dottern slutar skolan idag, bär det av mot vinterplagginköp. Både hon och jag är i stort behov. Vi vill inte frysa i vinter. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

American Goulash

American Goulash (fast i USA säger man oftast inte "american") är en riktig favorit för mig. Enkelt och gott. Makaroner, lök, köttfärs, Campbells tomatsoppa, tomater, salt och peppar. 

Min USA-mamma gjorde denna snabba och smaskiga rätt när jag bodde hos henne och Bob i mitten av 80-talet. Jag älskade den då och gör det fortfarande. 

Idag har jag kokat ihop en stor laddning, som vi kan äta ikväll. Dottern ska ju gå mannekäng kl 18, så det kan vara gott med något varmt och lent i magen när alla fjärilar flugit sin kos. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!