Efter mycket tjat från Dottern, så bevekade vi oss och drog ner till stranden. Vi hade ju varit på ridning, jobbat på Rocken, handlat blommor och varit hemma hos en god vän. Vi var varma och klibbiga. Det skulle bli skönt att svalka sig - ja, för dem... inte för mig. Jag hoppar inte i. Aldrig!
Det var inte alls skönt, vilket vi visste. Det har ju inte hunnit bli uppvärmt ännu. Dottern var dock så envis att det bara skulle bli av. Gissa om vi var tuffa mot henne sen... Hon skulle minsann doppa sig!!
Kärleken var inte så sugen, men han föll för trycket. Han ville ju inte vara sämre än Dottern. Därför var det också han som blötte ner sig först.
Det var också han som kom upp först... och snabbast. Han tackade så mycket för att han fick. Han frös!
Upp till bevis, Dottern! Nu kan du inte tveka längre. Det var ju du som tjatade hela eftermiddagen om att bada. Hopp i!
Så där ja! Duktigt! Hon är ingen badkruka, min Dotter, men ett tag trodde jag nästan att hon skulle banga. Fast nej... nej, hon brukar stå till sitt ord. Skulle hon bada, så skulle hon bada.
Nu får vi se när det verkligen går att bada. Kärleken sa nyss att han fått blodad tand. Han vill i plurret snart igen. Kanske tar han sig ett dopp under ledigheten nästa vecka - om det är varmt, vill säga.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar