Fotbollsgalan 2010

Lunch på hotellet. Fotografering ute på stan. Paus. Mingel på verandan.



Dags för avfärd mot Malmö Arena - Percys hemvist.
Efter diverse krångel som en kvarglömd supporter och bilköer, kom vi till sist fram, 15 min försenade.


På gröna mattan möttes vi av Supporterköran. Kul inslag. Låtar som Markoolios Mera mål och Frans Who's da man (Zlatan) förgyllde tillvaron och gjorde allt mindre nervöst. Att de sen sjöng en MFF-kampsång, fick vi se genom fingrarna över. Malmöland och dubbla guld. Okej då! ;-)


Fina bubblor... kliva upp på scenen... korv med mos... kramar... intervjuer... fotoblixtar... applåder... bu-rop... ännu mer applåder... glada miner... blommor... Oj oj oj! Vilken kväll!


Jag återkommer med den korrekta menyn och några andra bilder från dagen och kvällen.
Nu måste jag försöka sova några timmar. Tåget går 8.28 och innan dess vill jag ha frukost. Hotellfrukost!

Tills vi ses igen... KRAMEN!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Scandic Kramer, Malmö

Mitt rum var klart. Nu är jag incheckad. Kl 13.30 samlas vi till lunch.

Tills vi ses igen... KRAMEN!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gammal? Ja, riktigt gammal.

Vagn 11, sittplats 55. Där befinner jag mig just nu. Vi är strax i Hässleholm och har nästan en timme kvar till Malmö. Jag vill hoppa av. Jag vill av.

Varför? Varför vill jag hoppa av detta äventyr?

Jo, ca 3 meter ifrån mig sitter två högljudda flickor. Två "coola" flickor. Två bjäbbande flickor i 17-18-årsåldern. Kan vara något äldre. Kan vara något yngre. Hur som helst får de mig att vilja ta livet av mig. De tjattrar om killar. De skvallrar om kändisar. De gör sig dumma. Kanske är de dumma. De sjunger stumpar ur låtar jag inte känner till. De låter. Jag blir galen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äventyr av stora mått

Nu äntligen är det dags. Dags för Fotbollsgalan. Dags att få uppleva något riktigt stort. Nästan lika stort som när Dottern föddes. Dags att få vara med om startskottet till det år i Supporterlaget, som jag blivit framröstad till. Det är stort. Jättestort!

Nu sitter jag på tåget. Vi har precis lämnat Kristianstad och beräknas vara framme i Malmö kl 12.32. Spännande!

Fikadags! Har med dricka och mammas nybakade bullar. Mums!

Tills vi ses igen... KRAMEN!


- Posted using BlogPress from my iPhone

HJÄÄÄÄÄÄLP!!!

Nu har jag fått tågbiljetten till Malmö och informationen om galan. Hjälp! Galaklädsel!!! Jag dör.

Jag har inte haft klänning på mig sen Dottern föddes. Jag har inte haft afton- eller cocktailklänning på mig sen INNAN Dottern föddes. Jag smäller av! Jag avskyr klänning.

Vad ska jag göra? Jag har alla klänningar kvar, men att komma i dem nu, vore lika enkelt som om jag skulle få Nobelpriset i fysik. Ja, tjena!

Nähä, med endast ett par dagar på mig, måste jag boka in en eftermiddag på stan imorgon. Fy fanken! Mina farhågor blev besannade. Mina kval blir större och större. JAG i KLÄNNING! Stackars alla! Stackars mig!

Lova att inte titta på TV på måndag kväll. Lova!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Jag ryser

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vart är vi på väg? Ska föräldrar och samhälle curla barnen fördärvade? Jag ryser.

Jag försöker fostra min Dotter att respektera alla, både barn och vuxna, men framför allt lyssna på vad vuxna har att säga. Jag försöker fostra henne att hjälpa till och lyda. Hur ska hon annars kunna gå ut i vuxenlivet och klara av att ha ett arbete?

De ungdomar jag såg igår i Svt:s nya dokusåpa "Ung och bortskämd" skrämde livet ur mig. Ja, även ett par mammor fick mig att skaka av ilska. Vad har de gjort med sina barn? Varför ser de inte själva dårskapen? Huga!

I vårt hem har vi regler. Regler för tvätten. Regler i köket. Regler kring tv-tittande och datortid. Vi har regler för garderoben/klädinköp (Dotter är på väg in i tonåren!!!). Vi har fasta läggtider - fortfarande. Regler för läxor och kompistid. Ja, vi har regler för det mesta.

Det låter kanske hårt och strikt, men det behövs. Hur ska hon annars lära sig? Jag tror Dottern mår ganska bra av våra regler. Vi pratar om allt. Vi diskuterar nya regler allteftersom hon växer och blir äldre. Hon får komma med synpunkter, men i slutändan är det jag och Kärleken som bestämmer. Vi vill hennes väl och hoppas hon ska formas till en empatisk och omtyckt person i vuxenvärlden.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En sån där dag

USCH, vad trött jag är idag. Riktigt seg och utschasad. Varför? Ja, det vet jag egentligen inte. Jag jobbade förmiddag idag, 8-14.15. Det var visserligen en hel del att göra, men jag har ju varit med om värre. Varför är jag då så trött? Jag behöver en pick-me-up.

Dessutom har jag huvudvärk. En sån där tråkig, irriterande huvudvärk, som inte vill ge sig, hur man än försöker.

Jag är i alla fall ledig imorgon och kan sova lite längre. Inte för länge bara... Det finns massor att göra hemma. Tvätt (ren & smutsig), städning, några telefonsamtal (suck!) och planering.

Nu ska jag slappa vidare på soffan. Kärleken vill kolla film, så jag låter honom hållas. Det är vår myskväll ikväll.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Vågar jag?

Det är nästan dags att klä sig varmt och gå till Strandvallen. Jag måste bara få något i mig först.

Jag hade visserligen tänkt köpa en korv på arenan, men ett dubbelt chokladflarn... Det hade ju varit smarrigt just nu. Hm... Vågar jag öppna burken?

NEJ!!! Det vågar jag absolut inte. De andra båda är ju inte hemma. Då kan jag inte vara så egoistisk att jag mumsar själv. Jag får ta ett knäckebröd istället.

HEJA MAIF!!!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Våra älsklingar

... är supergulliga och speciella. De trivs tillsammans, vilket ger oss ro i själen. Vi behöver inte få dåligt samvete om vi är borta i många timmar. De har varandra.


Man kan sitta och titta på dem i timmar. De är små tokiga varelser. Vi älskar dem!


Men varför kan de då inte älska oss tillbaka? Varför måste de sprätta spån och bajs utanför både bur och hage? Varför?

Tills vi ses igen... KRAMEN!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sovmorgon

Klockan är 8.44 och det är måndag morgon. Jag ligger fortfarande under täcket. Hur skönt som helst. Det är ju HÖSTLOV!!!

Jag brukar inte ha några sovmornar. Därför är denna extra skön. Dottern ska åka till sin pappa om ett par timmar och stanna där hela lovet. Därför är denna morgon extra skön. Vi myser.

Tyvärr säger ryggen ifrån. Jag måste upp. Jag tror minsann magarna skriker efter föda också. Det är härligt att göra frukost tillsammans.

Tills vi ses igen... KRAMEN!



- Posted using BlogPress from my iPhone